Det är tufft att bo 70 mil från sin gamla mamma. Jag ringer henne ofta, men i helgen var det extra tufft. Hon lyssnade på vad jag berättade, men kunde inte själv bearbeta och få fram några ord till svar. Jag vet att hon på sitt äldreboende har det fantastiskt bra. Jag har lärt känna personalen och de gör ett fantastiskt arbete. Boendet och omgivningen är underbart och maten har mamma alltid uppskattat.
Ändå känns det så tufft, att inte kunna krama om henne så ofta jag vill, eller att bara kunna gå över en kväll för en kopp te.
Nu är det då slutpratat för mamma, hon säger ingenting längre, hon har det bra, men oj vad jag saknar mina samtal med henne.
(bilden är lånad från fotoakuten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar