Meningsfulla val

Det blåser, det regnar - är det kanske snö på gång? Små magiska frusna droppar sitter på grenarna utanför mitt fönster. Ett och annat litet gulbrunt höstlöv vill inte släppa taget och lämna sitt träd för i år.

När solen för en stund tittar fram ser jag sanningen i vitögat, fönstren behöver verkligen putsas och det ligger ett fint lager damm på skrivbordet. Fast det enda som händer är att jag förlorar mig själv i tankar om vad som är meningsfullt och vad som är meningslöst. De går liksom hand i hand, och de blir på något vis svåra att skiljas åt. Tankar av olika slag upptar mitt fokus en dag som denna. Vad är viktigt? Vad är mindre viktigt?

Det är ett val - mitt val - fast ändå inte helt lätt. Kanske finns svaret i det där enda hoppfulla lövet? Kanske är det precis så enkelt.....att släppa taget för en stund och bara följa med vinden?

Somnat in

Tidigt i morse fick min lilla mamma äntligen ro att somna in. Det var väntat, men ändå så oväntat. Det är med både glädje och sorg i hjärtat som jag tänker tillbaka på allt vi fått uppleva tillsammans.

Jag kommer att tänka på en dikt av Alf Henrikson  som lyder:

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.

Så är det för mig, min mamma finns inte mer, min tillvaro har förändrats och blir aldrig mer densamma. Fast samtidigt vill jag så gärna tro att hon någonstans är tillsammans med pappa igen, var det nu än kan vara....

Att leva nära döden!

Jag har den senaste tiden varit en hel del hos min gamla mamma. Jag sitter bredvid hennes säng och allt är stilla och rofyllt, hon andas små andetag och sover ibland och tittar väldigt intensivt på mig ibland.

Det är en form av djup kommunikation mellan oss och den känns fin och värdig. En helt otrolig perception. En märkligt intensiv närvaro och många tankar om vad som är viktigt. I dödens närvaro är jag mer levande och varje ögonblick blir magisk och minnesvärd

Hon försvinner dock alltmer, men hänger ändå i, kanske är hon rädd för att gå över. För en stund igår kväll försvann hon och då trodde vi att slutet kommit, men så plötsligt öppnade hon ögonen igen och andningen blev lugn. Mina känslor åker berg- och dalbana.

Vården mamma har så här i livets slutskede, är vård när den är som bäst. Personalen är helt fantastisk! Jag känner både ödmjukhet och tacksamhet mot dessa fantastiska människor.

I adventstider väcks minnen till liv

Det bästa med den tid som nu står framför oss är alla härliga dofter som väcker en mängd minnen till liv. Pepparkaksbak, saffransdoft, nejlikor i apelsin. Dofter som skapar stämning, förväntan och inspiration. För att inte tala om alla vackra fönster som snart lyses upp med adventsljusstakar och vackra dekorationer. Det hängs upp kransar på ytterdörrar och en myrtenkvist i dörrkarmen.

För mig är julen verkligen både glittrig, upplyst och alldeles, alldeles underbar. Julklappen nummer ett är i år, precis som alla andra år, varken dyr eller omöjlig att ge, det är tid att få vara med mina nära och kära.

Nä, nu tror jag att det är dags för mig att leta fram och damma av mina gamla adventsljusstakar.

Ha en underbart skön och avkopplande första advents-helg!

Tyst och stilla

Någon sa till mig att stillhet är det språk Gud talar och allt annat är bara en dålig översättning....

Stillheten omger oss hela tiden, vi behöver inte göra långa resor bort för att finna den, den är redan här hos oss. Vi har bara för en stund glömt bort att den finns och därför varken ser eller hör vi den längre. Stillheten, liksom tystnaden finns för alltid runt omkring oss.

Ibland förväxlas stillhet och tystnad med rädsla. Det kan kännas obekvämt när samtalet i ett rum fyllt med människor plötsligt stannar av, tystnaden bli öronbedövande, tung och obehaglig. Ändå är både tystnaden och stillheten vår bästa vän. Det är för själen, vad syret är för kroppen - livsnödvändigt.

I dagens samhälle med mycket stress och hets, ska vi tillåta oss att så ofta vi kan, bjuda in tystnaden och stillheten i våra liv och bara vara.

Lycka

Jag är sjuk, har feber och ont i halsen - det är riktigt synd om mig, fast ingen verkar förstå vidden av mitt elände. Utom hunden då förståss.... Han nosar lite på min panna och jodå, här är något som inte är som det ska. Han hoppar försiktigt upp vid min sida, lägger sig till rätta och sympativilar - och plötsligt sveper ett varmt ögonblick av lycka förbi.

Nja, fullt så här illa är det kanske inte och någon hund har jag inte längre. Fast ibland är det så skönt att få de här sympatierna, någon som förstår just mig, just  nu. Det är lite som att gå ner i vikt. Det vill vi alla, men vägen dit vill vi helst slippa. Genvägar emottages tacksamt och då vet vi innerst inne ändå att det inte finns några genvägar, det gäller att leva i nuet, sluta läsa om mirakelmetoderna och drömma om hur bra det kommer att bli och hur lyckliga vi kommer att vara när vi väl är där.

Trots alla dessa drömmar är det bara att ge sig ut och motionera, äta mindre, nyttigare och lägga om matvanorna för alltid. Som hos xtravaganza där måltidsersättningarna finns för att vi ska få den där skjutsen som motivationen och självförtroendet behöver och sedan arbetar vi mest och längst med at behålla våra nya vanor.

Det är samma sak med lyckan. Att gå och hoppas på att bli lycklig framöver lönar sig knappt. Det är här och nu som gäller även för lyckan. Blir vi helt uppslukade av vårt stora lycko-projekt är risken stor att vi låter den lilla lyckan svepa förbi helt obemärkt. Tänk så tråkigt att till exempel missa sensationen av att vara ett med kroppen under ett träningspass, eller känslan av varmt te som värmer oss när vi varit ute en kall vinterdag, eller den goa känslan av att ha en kärleksfull hund vid sin sida i soffan när förkylningen är som värst....

Visst är det konstigt, att det vi går och drömmer om finns omkring oss hela tiden, i små doser och i de flesta fall helt gratis och ändå märker vi det knappast.

Firar framgång!

Xtravaganzas årliga konvent förbereds för fullt just nu!
200 hälsokonsulter intar snart Örebro för firande av våra gemensamma framgångar. Visst är det härligt?

Mycket har planerats, många timmars arbete ska förverkligas under några dagar. Om det blir bra? Jag säger bara WOW!

Pigg och Glad

Är det mer okej att vara trött, än att vara pigg? Trötthet är nästan som ett bevis på att vi lever till max, hinner med och gör allt. Vi skjutsar barnen till och från aktiviteter, handlar, städar, tvättar, lagar mat och jobbar heltid. Är det verkligen så här vi vill ha det?

Trötthet är en subjektiv känsla och knappast möjlig att mäta objektivt. Trötta är vi alla, mer eller mindre. När vi möts stämmer vi av med varandra ungefär som när vi pratar väder: 

-        Hej, hur är det?

-        Jodå, det går.  Trött förstås, men annars är det okej.

Är vi tröttare nuförtiden? Trötthet har blivit en slags identitet där det mesta handlar om att fylla vår tillvaro till bristningsgränsen med olika aktiviteter och upplevelser. När tröttheten ökar, ökar också stressen som tidigare var ett tillfälligt fenomen, men som idag nästan är ett konstant inslag i vår vardag.

I dagens samhälle har möjligheterna och kraven som ställs på oss människor ökat. Vi är också inställda på att få ut så mycket som möjligt av livet hela tiden. Vår strävan efter att få det bättre växer. Fördelen med detta är att vi är aktiva och jobbar med vår personliga utveckling.

Tröttheten hänger alltså på något sätt ihop med de krav vi ställer på oss själva. Vi vill gärna vara framgångsrika, leva hälsosamt och på samma gång ställa upp för vår omgivning. Vi bejakar våra egenställda krav och tänker inte så mycket på vad det är vi själva egentligen mår bra av.

Vad vi behöver är att ha roligt, känna solens varma strålar, höra musik, skratta, röra på oss och känna beröring, att någon gång då och då ta oss tid att göra ingenting. Att helt kravlöst sitta på en sten och titta mot horisonten och drömma sig bort. Att få vila när andan faller på en ledig dag och att kunna säga ”nej” till något när vi inte vill eller känner för det.  

Vi har alla ett eget val. Vilka val gör du? Väljer du att vara pigg och glad eller stressad och trött? Ta hand om dig, det är du värd!

Väntan

I en värld där vi lärt oss att allt ska gå fort, vi ska hinna så mycket och tiden är knapp. Stress, stress, stress. Då är det inte konstigt om vi tycker att väntan är bortkastad tid.

Vi sitter i bilen vid ett rödljus som aldrig verkar slå över till grönt. I kön till kassan i mataffären är det säkert 8-10 personer före dig, varför skulle de ut precis nu för? När du ska ringa till en myndighet säger den elektroniska rösten, "du har plats 14 i kön, tack för att du väntar..." hur kan det vara så många som ringer precis samtidigt som jag gör det? Ilskan stiger i kroppen, irritationen kommer som ett brev på posten, vad är det som händer?

Jag har ju alltid ett eget val. Jag kan välja att bli irriterad och arg eller så kan jag välja att se väntan som en stund av egentid. Tid att tänka på något som gör mig glad, kanske spela lite wordfeud i kön i mataffären eller bara lyssna på sorlet omkring mig. Jag kan välja bort att tycka att jag är på fel plats vid fel tillfälle och i stället se på väntan som om den kommit till mig för att jag behövde en stunds avkoppling och vila. Väntan kan vara något för mig att vara tacksam för.

Att vänta är övning, inte en prövning!

Kan du fokusera?

En vinnare kan gå in i sig själv, bestämma sig för vad de ska fokusera på och sedan uppbåda all den koncentration som behövs för att stänga ute allt annat ovidkommande runt omkring och bara fokusera på den valda uppgiften. En vinnare har förmågan att ta fram dessa resurser i rätt läge och kan då samtidigt stänga ute andra tankar, känslor och yttre faktorer.

Hur tänker du när du kommer i ett pressat läge, är det katastroftankar eller fokus på lösningen? Förmågan att koncentrera sig och fokusera på rätt saker kommer väl till pass inom många områden, både i arbetet, inom sportens värld och i privatlivet.

Bli en vinnare du också. Hjälp finns att få och med mental träning kommer du långt. Passa på att gå in och provlyssna på mina Mentala Tränings CD:s på hemsidan VIP Consulting

Lycka till!

Att bli mer som mig själv!

Jag läste om ett intressant sätt att se på livet som en resa mot att bli mer sig själv, i Bengt Renanders bok Kreativitet för livet.

Han skriver om en indisk tradition som säger att vi har tre inkarnationer i livet. Vid första inkarnationen är vi som en kamel. Kamelen böjer lydigt sina knän, bär sina bördor och går plikttroget med de andra kamelerna i karavanen. Sedan kommer en dag då kamelen går ur karavanen och ensam vandrar ut i öknen. Där förvandlas kamelen till den andra inkarnationen, ett lejon. Lejonet har en uppgift och den uppgiften är att döda draken som heter "Du ska!". Det är en stor och kraftfull drake och striden kan ta lång tid. När draken är dödad så förvandlas lejonet till den tredje och sista inkarnationen, ett barn. Ett närvarande, öppet väsen som ser världen med nybörjarens nyfikna ögon. Här finns inga förutfattade meningar, inga värderande tankar som skymmer sikten. Här är en som uppmärksamt lever lycklig i sin verklighet. Den här berättelsen är en fin sammanfattning av utvecklingen mot att bli mer sig själv.

Berättelsens drake "Du ska!" finns verkligheten, den är känd under många namn. Till exempel du måste, du borde, du ska, alla tycker, och så vidare. Genom att förändra sättet att tänka, prata och kanske sluta lyssna så mycket på omgivningen tillåter vi oss precis som Renander skriver att bli mer som oss själva.

Du är unik - ta vara på det!

Minska gnället, öka din livslust!

Det är lätt att hamna i gnällfällan. ”Usch vad kallt det är!”, ”Ingen hjälper till här hemma, det är bara jag som städar” eller så kanske det låter så här ”Varför drabbas bara jag av allt ont?”

Det ligger i människans natur att minnas negativa saker. Vår hjärna är programmerad att minnas dessa som en slags överlevnadsmekanism för att vi ska kunna undvika sådant som är skadligt för oss.

Allt vi gör har ett syfte. När vi gnäller får vi för stunden lindring från ångest och obehag. Vi skaffar oss sympatier från andra och vi kan dessutom känna samhörighet om vi gnäller tillsammans med någon. Det kan kännas väldigt bekvämt att låta sitt missnöje försvinna i ord, det är lättare att klaga än att åtgärda. Vi slipper då för en stund ta ansvar för vårt agerande, vi kan linda in oss i missnöjet och mysa till det för en stund när vi tycker synd om oss själva.

Det är helt ok att gnälla lite då och då. Ibland kan det vara skönt att få lufta sitt missnöje och få klaga helt onyanserat för en stund. Vad vi behöver undvika är att fastna i det negativa tjatet som gör livet surt, inte bara för oss själva utan för hela vår omgivning. Om vi fastnar i gnällfällan är steget inte långt till att vi upplever oss själva som offer för omständigheter och då ser vi inte, att vi har ett eget ansvar, utan skyller hellre på yttre omständigheter och andra personer. Det är dags att göra något åt saken och undersöka vad det gnälliga beteendet egentligen står för. Skrid till verket som en vetenskapsman och lista ut vad det är som händer och lär dig hantera det på ett bättre sätt. När du genomskådat gnället, fokusera på glädjen i stället.

Börja odla din tacksamhet. Vi har en förmåga att ta saker och ting för givna och klagar fast vi egentligen har det rätt bra. Att öva upp sin förmåga till tacksamhet är som ett effektivt botemedel mot missnöje, nästan som ett universalmedel mot gnäll. Tänk ikväll igenom vad dagen har gett dig, vilka var dina guldkorn?

Att njuta av småsaker, är motsatsen till gnäll.

Visst hinner du!

Visst hinner du träna, trots att tiden är knapp, eller?

Jag hinner inte! Det är ursäkten nummer ett när det gäller att strunta i träningen. Motivationen dör ut med dessa tre ord och det blir svårare och svårare att komma igång igen.

Konstigt nog har vi alla lika många timmar på dygnet. Det är bara hur vi prioriterar vår tid som skiljer sig åt. Vanemotionärerna ser möjligheter att ta tillvara på småstunder till olika aktiviteter och rörelser trots att tiden är knapp. Korta pass kan också göra underverk för ditt välmående.

För att bygga muskler och förbättra konditionen behöver vi ta i lite extra så att hjärtat får pumpa hårdare och musklerna aktiveras mer än de är vana vid. När du har ont om tid, dela upp träningspasset, hinner du 10 minuter? kanske 15 minuter? Det finns massor att göra även på ett kort pass.

Har du kommit igång ännu? eller vad har du för ursäkt? Helgen är ett utmärkt tillfälle att sätta igång. Lycka till!

Medkänsla

Medkänsla behöver inte vara någon storartad eller dramatisk gest. Det kan vara en liten gärning som kan verka obetydlig för din del, men som betyder mycket för motttagaren. Om du ser dina medmänniskor och verkligen lyssnar på vad de säger, så märker du snart vad de behöver: ett vänligt ord, en kommentar som visar att du förstår, ett erbjudande eller en hjälpande hand.

Benahdla andra som du själv vill bli behandlad.

Ur boken 12 steg till ett liv i medkänsla av Karen Armstrong

Det känns så gott inombords att få känna sig god, så varför inte börja göra något gott för andra? Öppna dörren för den som kommer efter dig, lämna din sittplats till den som kommit på tåget efter dig, lyssna på arbetskamratens bekymmer....det är inte så mycket som behövs.