I en värld där vi lärt oss att allt ska gå fort, vi ska hinna så mycket och tiden är knapp. Stress, stress, stress. Då är det inte konstigt om vi tycker att väntan är bortkastad tid.
Vi sitter i bilen vid ett rödljus som aldrig verkar slå över till grönt. I kön till kassan i mataffären är det säkert 8-10 personer före dig, varför skulle de ut precis nu för? När du ska ringa till en myndighet säger den elektroniska rösten, "du har plats 14 i kön, tack för att du väntar..." hur kan det vara så många som ringer precis samtidigt som jag gör det? Ilskan stiger i kroppen, irritationen kommer som ett brev på posten, vad är det som händer?
Jag har ju alltid ett eget val. Jag kan välja att bli irriterad och arg eller så kan jag välja att se väntan som en stund av egentid. Tid att tänka på något som gör mig glad, kanske spela lite wordfeud i kön i mataffären eller bara lyssna på sorlet omkring mig. Jag kan välja bort att tycka att jag är på fel plats vid fel tillfälle och i stället se på väntan som om den kommit till mig för att jag behövde en stunds avkoppling och vila. Väntan kan vara något för mig att vara tacksam för.
Att vänta är övning, inte en prövning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar