Jag har den senaste tiden varit en hel del hos min gamla mamma. Jag sitter bredvid hennes säng och allt är stilla och rofyllt, hon andas små andetag och sover ibland och tittar väldigt intensivt på mig ibland.
Det är en form av djup kommunikation mellan oss och den känns fin och värdig. En helt otrolig perception. En märkligt intensiv närvaro och många tankar om vad som är viktigt. I dödens närvaro är jag mer levande och varje ögonblick blir magisk och minnesvärd
Hon försvinner dock alltmer, men hänger ändå i, kanske är hon rädd för att gå över. För en stund igår kväll försvann hon och då trodde vi att slutet kommit, men så plötsligt öppnade hon ögonen igen och andningen blev lugn. Mina känslor åker berg- och dalbana.
Vården mamma har så här i livets slutskede, är vård när den är som bäst. Personalen är helt fantastisk! Jag känner både ödmjukhet och tacksamhet mot dessa fantastiska människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar