Det är dags för en välbehövlig paus!

Det här blir mitt sista blogginlägg för i år. Jag tänker ta en välbehövlig paus och fundera vidare på vad jag vill göra härnäst. Kanske får jag tid att skriva på min bok som legat länge och väntat. Ideérna finns, men tiden att skriva ner dem har blivit bortprioriterad.

Jag ska nu vara tillsammans med min familj. Jag ska resa en del och jag ska koppla av, njuta och ha det riktigt underbart.

Till er alla som följt min blogg önskar jag därför nu en riktigt
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!!

Ingalill

Att ge kraft och ljus!

Det är med människor som med stjärnor - det finns de som är självlysande och de som ger kraft och ljus till andra. Alla njuter av att få göra något för någon annan och en handling kan ibland säga mer än tusen ord och tankar. Lite av det här tar jag med mig när vi nu närmar oss julen.

Det jag brukar uppleva som julstämning börjar redan vid första advent och den accelererar sedan fram till själva julafton. Trädgårdar och balkonger är klädda med ljusslingor och andra belysningar, adventsljusstakar och julstjärnor i fönstren, julbock och till slut är också den pyntande granen på plats. Lucia hinner ila förbi och sprida ljus, sång och glädje.

Advent och jul är en ljusets manifestation under det mörka vinterhalvåret, en tid som värmer våra sinnen när livet därute upplevs något fruset. Vi omger oss med nära och kära, vi är tillsammans, vi äter, umgås och njuter. Vi byter kanske julklappar med varandra. Fast har vi inte julen och glädjen med oss i våra hjärtan, kommer vi antagligen inte att hitta det i klapparna under granen heller.

Det som hör julen till är att vara generös och det behöver vi vara både mot oss själva och vår omgivning. Det är lätt att glömma bort sig själv i alla 'måsten' inför den kommande helgen. Gör något annorlunda i år, tänk på dig själv och gör det du mår bra av - det ska i alla fall jag göra!

Livet går vidare

Då har vi firat andra advent. Vi närmar oss jul och nyår med stormsteg...och storm har vi verkligen haft här i Skåne i helgen. Otroliga krafter som förenats i ett annars helt slätt och grönskande landskap. Vinden känns genom märg och ben. Jag tänder ljus och brasa inomhus och mysfaktorn blir total.

För en stund kurar jag ihop mig i soffan med en filt, en kopp te och bara mina egna tankar och känslor som sällskap.

Det känns välbehövligt i min sorg och i min planering inför mammas begravning. Hon har fyllt i sitt vita arkiv så för mig är det egentligen bara att följa hennes önskningar fullt ut. Jag skickar en tacksamhetens tanke åt henne, ler och funderar över allt som vi haft tillsammans, både de allvarsamma stunderna och de helt otroligt roliga stunderna...... 

Varje möte är en möjlighet!

Om vi alla tog oss tid att för en stund lyssna på den som vänder sig till oss med en fråga eller en fundering i stället för att hasta iväg till annat, vad skulle hända då?

Vad skulle hända om vi för en stund släppte alla de egna måstena och bara stannade upp?

Skulle vi då verkligen stanna upp och möta människorna omkring oss, lyssna och ta del av vad han eller hon har att komma med, kanske ta del av deras erfarenheter?

Tänk vad ett möte då skulle kunna berika oss. Kanske är det bara ett möte på några minuter som stannar kvar i vårt minne, kanske kan det resultera i en livslång bekantskap med öppenhet och ärlighet som goda ingredienser.

Ofta gör vi det enkelt för oss, vi gör bara precis det som förväntas av oss. Varför inte vara generös, inte med materiella saker, utan med tid och eget engagemang. När vi lyssnar på någon, visa respekt och slopa förutfattade meningar, var närvarande, se vad den andre behöver, ett gott skratt, en klapp på axeln eller var en axel att gråta ut mot. Var vännen som får andra att trivas och du får hundra gånger mer tillbaka.