Du kan allt du vill!

Alla har vi vår egen karta av verkligheten och vi tolkar och uttrycker våra upplevelser genom den, jag gör det, och du gör det! En stor del av det vi säger är därför mer eller mindre grova generaliseringar och antaganden. 

När vi talar med varandra bäddar vi ofta in det vi säger i en massa ”ludd” som inte har någon betydelse. Det skapar en slags dimma som vi måste tränga igenom för att förstå varandra. Ett exempel på luddig kommunikation är att använda allmängiltiga ord som alla, varje, alltid eller aldrig. Dessa ord är bra när de är sanna, fast de är ofta en generell osanning.

När jag säger att alla människor behöver syre för att kunna andas och leva, eller att jag aldrig hoppat fallskärm, så är detta sant. Säger jag däremot att alla tonåringar är ouppfostrade nuförtiden och att jag aldrig har tur, men alltid otur. Så är detta inte objektivt sant, det är min tolkning. Luddig kommunikation är även att säga att vi borde, eller inte borde, måste, eller inte kan. 

Varje gång vi säger att vi inte kan, borde eller att vi måste eller bör göra så skapar vi begränsningar för oss själva som hindrar oss från att faktiskt göra det. 

Min poäng är att vi alla använder sådan här luddig kommunikation, inte minst när vi talar till oss själva. För att öppna upp för fler möjligheter och färre begränsningar är det bra att börja uppmärksamma vad vi säger till oss själva.

Kom ihåg att du kan!