Att våga stanna upp

Följande historia är sann och kanske har du redan hört den, men den är tänkvärd nog att upprepa....

Det var en kall vintermorgon på en tunnelbanestation i Washington för några år sedan. En gatumusikant, klädd lite ruffigt i t-shirt och slitna jeans, ställde sig på perrongen, tog fram sin fiol och började spela Bach. Det var rusningstid. Tolvhundra personer steg av och på tågen under den timma som han spelade. Några tittade förstrött åt hans håll, en och annan saktade in en kort stund, ett fåtal slängde en slant i lådan som han hade ställt framför sig. Barn som ville stanna upp drogs vidare av sina föräldrar. Alla hade bråttom. Ingen dröjde kvar. När mannen hade spelat färdigt blev det inga applåder. Antagligen var det ingen som märkte att det plötsligt blev tyst.

Varför är det så märkvärdigt kan man fråga sig? Är det inte gatumusikantens öde att inte bli sedd och hörd?

Det märkvärdiga är att den som spelade heter Joshua Bell och är en av världens främsta violinister. Fiolen han spelade på var en Stradivarius och styckena som han spelade är bland de vackraste och tekniskt sett mest krävande som Bach någonsin skrev.

Två dagar tidigare hade Bell uppträtt inför utsålda hus på Lincoln Center i Boston.

Journalisten som skrev om händelsen i tunnelbanan berättar i en intervju att han aldrig tidigare fått en så stark respons från sina läsare. Många hörde av sig och berättade att de gråtit när de läst om händelsen. Journalisten blev förbryllad. Vad var det som fick dem att gråta?

Kan det ha varit tårar för allt vackert som vi inte ser och hör, för att vi inte stannar upp eller stannar kvar? Är det tårar för de gånger då vi skärmar av oss från varandra, låser in oss i oss själva och berövar oss våra sinnen? Är det tårar för att vi begränsar och förminskar oss då mycket kretsar kring oss själva? Om vi människor inte hör en av världens bästa musiker som spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument - vad är det då mer som går oss förbi när vi rusar iväg för att göra annat?

Vad hade du själv gjort? Skyndat förbi eller stannat kvar?