Metaforer är fantastiska!

Två munkar

Två munkar på pilgrimsresa kom gående på en mindre väg. De kom fram till en liten älv där bron hade rasat. Vid älvens strand stod en ung kvinna i fina vita kläder och såg förfärad ut.

Den ene munken erbjöd sig att hjälpa henne över vattnet och han tog henne på ryggen och vadade över floden, utan att hon förstörde sina kläder.

De båda munkarna fortsatte sedan sin färd i tystnad. När de hade vandrat ytterligare ett par timmar tog den andra munken upprörd till orda:
- Jag måste fråga dig, sa han. Du har ju avlagt kyskhetslöfte vilket innebär att du inte får ta i en kvinna, än mindre bära henne på din rygg. Hur kunde du då göra vad du gjorde idag?

Den först munken replikerade lugnt:
-Jag bar henne över vattnet och sedan satte jag ner henne, men du verkar fortfarande bära på henne.

Den här metaforen har jag lånat från Varför växer gräset? av Magnus Kull och Klas Hallberg. En metafor lika aktuell i vår vardag, för vad är det som gör att vissa människor bär med sig det gamla som en tung ryggsäck? Vad är det som gör att dessa männsiskor vill fortsätta att plåga sig med tankar ur det förflutna?

Nej, gör som munken som satte av kvinnan - gå vidare i livet!