Jag sitter kvar och väntar på min själ!

Sätt dig ner och vänta på din själ

En rik effektiv och mycket stressad amerikan var ute på en djungelsafari genom otillgängliga delar av Afrika. Tidsprogrammet var pressat. Expeditionen bestod av amerikanen själv, en tolk och två infödda bärare.

 Amerikanen gick ut hårt från början. Hela expeditionens var effektivt nätverksplanerad hemma vid skrivbordet i New York och den amerikanske gästen jäktade sällskap till nästan övermänskliga prestationer.


På femte dagen satte sig plötsligt de infödda bärarna ner i gräset och vägrade gå ett steg till.


Amerikanen försökte förgäves att via teckenspråk få bärarna att resa på sig och fortsätta expeditionen. Men de skakade bara på huvudet och satt kvar.


Slutligen bad han tolken att omedelbart få infödingarna på benen igen.


Efter en längre konversation med infödingarna på det främmande språket förklarade tolken uppgivet för amerikanen.


- Sorry Sir, men de vägrar fortsätta.


- Jamen varför? frågade den stressade amerikanen.


- Sir de säger att de måste sitta ner och vila för att invänta sina själar.

Med denna metafor börjar Maria Scherer's bok med ovanstående titel.

Hon väcker en del intressanta frågor i boken. Vem orkar sätta sig ner i gräset och vänta på sin själ, som de infödda bärarna? När den mest väsentliga jakten gäller förlorade sekunder och minuter.

Är det något att vänta på överhuvudtaget?
Vem bryr sig om att hinna ikapp sin egen själ, när det mest väsentliga för moderna människor tycks vara att hinna ikapp sin egen nätverksplanering?
Hur många känner du som äger sin tid, åtminstone fritid?

Vem äger din tid?

Du har bara ett liv - är du beredd att frivilligt låta detta enda liv krympa ihop till en enda flämtande kapplöpning med tiden?

Maria Scherer avslutar med en uppmaning:

Spring inte så fort genom livet att du inte hinner säga det du innerst inne vill och önskar, för att du aldrig hinner hämta andan så länge att någon hör vad du säger.

Boken är lika aktuell idag som den var vid utgivningen 1975. Har vi lärt oss något på denna tid?

Jag sitter med almanackan för 2012 framför mig alldeles tom, nu börjar jag med att boka in ”vänta på min själ dagarna” innan jag börjar fylla på med allt annat jag vill göra och hinna med.