Har du hamnat i de snabba njutningarnas förhandlingsträsk?

Med start på februari börjar nyårslöftenas glans att sakta falna. Gymbesökarna och diethållarna som efter någon månads blodigt allvar lockas till soffan eller det där goda glaset vin (som noga utvalts till maten) kallar förföriskt på lördagskvällen... Lite ska jag väl få unna mig?

Har du hamnat i de snabba njutningarnas förhandlingsträsk? Ja då är det dags att ta dig en titt på ditt mål igen, för vad är det du vill…egentligen?

Ställ dig frågorna:

 

• Är det ditt mål? I brist på egna mål tar man gärna någon annans… föräldrarnas, samhällets, grannarnas… men vad vill du?

• Vad är det som du verkligen längtar efter? Det där som skapar en riktigt god känsla i magen? Ju mer glödande ditt mål är desto mer bränsle har du att hålla styrfart åt rätt håll.

 

• Vad kommer det här målet att skapa för effekt i ditt liv? Vad ger det dig om 1 år, om 5 år, om 10 år att uppnå det här målet? Ju fler goda anledningar - desto fler motiv - desto mer motivation.

• När vill du ha uppnått ditt mål? Ett datum skapar en tydlighet och lite eld i rumpan. Om du sätter datumet för nära inpå kan det bli stressande och sätter du det för långt bort alltid säga ”jag gör det sen”…

• Vilka tre saker behöver du göra från och med nu för att du ska komma närmare ditt mål?

Vad ska du göra?

Hur ska du göra det?

När ska du göra det?

Seså! Full fart mot de långsiktiga njutningarnas land! Trevlig resa!

Är du en superkvinna/superman?

I mitt jobb med att coacha människor och i mitt eget liv kan jag känna igen de karakteristiska dragen för superkvinnor och supermän. Drag som till exempel: att lägga världen på sina axlar, hjälpa andra, finnas tillhands oavsett vad. Mycket ”fixa-fixa” och mycket ”kan-själv”, ibland på gränsen till utbrändhet.

Vi lever i ett individuellt modernt samhälle med oerhörd stor tro på individens kraft att vi ser det som svaghet att be andra om hjälp. Det går knappt att tänka sig att ibland sätta sig på rumpan och ge upp för en stund. I motsats till att slösa upp reserverna och kämpa, kämpa, kämpa kan den stunden av ”ge-uppande” faktiskt bidra till oändligt mer energi och kraft i slutändan. Hur kan vi göra för att våga öppna oss för varandra och be andra människor om hjälp när det finns något som känns för stort och tungt? Det handlar inte om att lägga över ansvaret utan att faktiskt ta ansvar för sig själv genom att inse sina gränser och sina behov. Och hur mycket kan du bidra till andra människor genom att be dem om stöd och på så vis släppa in dem i ditt liv?

Dagens gästbloggare: Freja Vestman, www.frejasrhythm.blogspot.se

Freja Vestman brinner för att återknyta kontakten mellan kropp och själ och har en längtan efter att skapa magi och mystik i livet. På ett lekfullt och kärleksfullt sätt leder hon människor hem till sin egen kropp och visdom genom dans, samtal och kroppsbehandlingar.

Vad människor och kakaduor har gemensamt!

Väldigt få djurarter förutom människan dansar – det vill säga, rör sina kroppar i takt med en musikalisk rytm. Människans närmsta släkting, chimpansen, dansar inte. Kor och hästar dansar inte. Inte heller katter eller hundar.

Men däremot har en studie visat att fåglar kan dansa! Det var kakaduan Snowball som inspirerade forskaren Aniruddh Patel att undersöka saken efter att ha sett ett YouTube klipp av papegojan när han vickar på huvudet och sparkar med fötterna i takt med en Backstreet Boys låt. Ett förövrigt oerhört roligt klipp! (Se klippet här http://www.youtube.com/watch?v=N7IZmRnAo6s)

Snowball fick agera testpapegoja i experimentet och röra sig till sånger med olika tempo, han höll takten och saktade ner eller ökade farten när rytmen ändrades.

Patels teori bygger på att människor och kakaduor har förmågan att höra ljud och härma dem, en förmåga som är möjlig pågrund av den neurologiska kopplingen mellan auditiva och motoriska kopplingar i hjärnan. Dessa kopplingar gör det även möjligt för oss att dansa.

Så roligt med tanke på att jag en gång i tiden hade två av dessa fantastiska djur, Charlie och Knut!